Åkte ut till föräldrarna när jag duschat och gjort mig klar efter jobbet. Allt var bra. Hjälpte pappa med att skottkärra bort saker till skogen. Hans aborre klarade inte mer... Stackars lilla pappa med aborre...

Kände hur magen började göra lite uppror, så jag la mig i soffan och kollade på friidrotten. Gick en sväng med Molly och kände hur det blev värre och värre. Kom in och då slog det till. Fick världens blödning och en smärta som inte är av denna värld. Benen vek sig på mig och jag la mig ner på golvet i hallen. Tårarna strömmade och jag lyckades ta mig till soffan. Där låg jag sen i 3 timmar. Lyckades ta mig till köket en sväng för att äta middag tillsammans med hela familjen (sista tillsammans innan syster åker upp till Umeå på onsdag, min idé). Låg sen i soffan resten av kvällen tills syster skjutsade hem mig, Molly, bror och J.

Nu börjar tabletterna ge verkan, men det är inte bra. Minsta lilla jag rör mig så kommer smärtan, som en kniv som skär sönder hela innanmätet, som en hand som vrider om hela livmodern och äggstockarna, som eld som brinner - ja typ så... Förväntar mig inte att nån ska förstå, som inte är drabbad, men ungefär så känns det. Just nu hoppas jag bara att jag klarar av natten hemma och slipper åka in på akuten.

FAN I HELVETE VAD JAG ÄR LESS PÅ DENNA SMÄRTA!!!

Åh vad jag vill tillbaka till Spanien. Värmen som gjorde mig smärtfri!!!